Blev väldigt förvånad när det knackade hårt på dörren häromkvällen. Jag låg och vilade och trodde först det var grannarna, men när jag öppnade dörren stod en lång kille som såg ut att vara från något öststatsland och ville sälja målningar på mjuka canvasdukar. Han var väldigt anfådd, eftersom vägen upp till vårat hus är brant och lång. Men han var otroligt energisk och leende satte igång att prata i 180. Han hann säga otroligt många ord (fler ord än jag sagt på en hel dag) innan jag fattade vad han ville. Jag var alldeles nyvaken och det kändes som om jag var med i någon konstig komedi.

Vi har aldrig tidigare haft besök av dörrförsäljare på det viset, men jag försökte så försiktigt som möjligt tala om för honom att jag inte var intresserad. Han försökte igen övertala mig att bara titta. Please, please, please, sa han om och om igen. Han ville lägga ut alla dukar på verandagolvet. Jag som stod där i min  rosa frottébadrock kände - nej jag orkar inte. 

Vi svenskar är lite ovana vid den här sortens försäljning. Visst, vi har haft dammsugeförsäljare länge i Sverige och barn som säljer jultidningar, men att sälja "canvaskonst" vid dörren?  Och vara sådär extremt påflugen. Det kändes plötsligt som jag var någon slags överklassbracka i ett u-land, när jag nekade att ens titta. 

Eftersom jag var lite omtumlad efter att blivit väckt så abrubt gick det inte att somna om. Jag funderade om det här var början till någon slags inbrottsräd i området. Typ att man var ute och rekade lite bland husen. Samtidigt kände jag mig lite skyldig när jag tänkte så. Snacka om fördomar. Bara för att han var från ett öststatsland.

Jag undrar hur lätt det var för honom att sälja vid dörren. Tror inte han lyckats övertala speciellt många i området att titta. 

Häromdagen ringde en försäljare på min mobil. Tror faktiskt det är första gången det hänt. Det var trosförsäljarna... igen... Ja, de har ringt förut - på den vanliga telefonen. "Nej, jag vill inte ha trosor utan söm. Det spelar ingen roll att dem är gratis, sa jag. Nej, jag vill verkligen inte ha." Telefonsäljaren blev surare och surare. Tillslut snäste hon till mig att jag ju får dom gratis. Jag orkade inte tjafsa med henne om att jag sist när jag tog emot mina gratistrosor, nästa månad fick ett par till, fast denna gång med ett inbetalningskort med sista betalningsdatum. Jävlar vad arg jag blev den gången. Kände mig så himla lurad. 

Från trosor till bikini. Det är en helt underbar dag och jag ska försöka mig på att bada. Det blir den första gången i år isåfall. Första men inte sista hoppas jag.