Det är konstigt det där med drömmar. Inatt drömde jag omen idé för ett nytt tv-program. Programmet skulle heta "Åsögatan"  (Samma som gatan på söder i Stockholm där bl a möbelvaruhuset Stalands ligger). Programledarna skulle vara två machogiganter - Aschberg och Guillot. De skulle i sin tur ha med sig "undersåtar" som hjälpte dom med allt dom bad om. Programmet skulle utspela sig i en stor lägenhet/lagerlokal på Åsögatan. Möblerna skulle inte vara många, utan det skulle verka lite ungkarlslägenhet. (De få möbler som fanns där givetvis sponsrade av Stalands). Programledarna skulle sova på golvet och följas med kameror lite som om de vore i ett Big Brother hus, fast de både hade gäster där och möjlighet till att göra utflykter för att träffa spännande människor. Varje morgon skulle de diskutera vad dagen skulle innehålla. Människor och utflykter skulle vara lokalt, så bara söderinnehåll med andra ord.

Gästerna skulle kunna vara ex en uteliggare, eller något obskyrt band som inte någon hört talas om. Ivarje fall skulle gästerna inte vara vare sig för kända eller för "vanliga Svenssons". Lite udda konstnärstyper, reaktionärer och musiker. Kanske något känt original som vandrar på söders gator.

Inte för jag vet hur intressant ett sånt här program skulle bli, men i min dröm var det fantastiskt intressant. Självklart var jag en av gästerna... Den okända musikern. Jag skulle spela synt, men hade inte övat överhuvudtaget, så det var ju väldigt nervpåfrestande. Jag fick sova i rännstenen utanför "studion" och höll på att bli överkörd flera gånger.

 Guillot och Aschberg strulade runt i den där lägenheten - sov, pratade och lagade mat. Hur intressant skulle ett sånt här program kunna bli på en skala? Allt beror givetvis på innehållet och personerna som medverkar, men i min dröm var ju jag själv huvudpersonen och då blir ju allt spännande. Allt ligger ju i betraktarens ögon, eller hur (^_^) (kinesisk smiley om någon undrar).