Har nu lyssnat på Lindau i P1 i några dagar och känner väl mig inte vidare upplyft. Det kan inte vara lätt att försöka vara stand in för ett Lantz i P1, men detta är ju faktiskt lite pinsamt. Precis som Marielouise Samuelsson skriver i radiokrönikan i DN 4/2, har Lindau i P1 "kännetecknats av påfallande rätlinjighet, av att redaktionen ängsligt hållit sig till mediemittfårans aktuella så kallade snackisar...". Det finns ibland en tro hos vissa att alla radiopratare och tv-programledare är utbytbara. I det långa loppet är det väl så, men då måste dom få forma sitt eget program - utveckla sin egen stil. Som det nu är blir Lindau i P1 bara ett misslyckat plagiat av Lantz i P3. Där Annika på riktigt lyckas engagera sig i olika gäster och frågor; om det så är genom ironi eller uppriktigt intresse må vara osagt, känns tillfälliga inhoppare bara pinsamma. Och jag tycker uppriktigt sagt synd om dom - för något svårare än att kopiera en komiker om man inte är det själv, måste vara hopplöst. Vad jag försöker säga är att varken Ritter i P3 eller Lindau i P1 är några komiker - de må vara hur duktiga journalister som helst, men det blir platt fall när man försöker göra en Lantz. En annan fråga är hur P1 tänkte när det tog bort Annika från P3? Som den trogna P1-lyssnare jag är, tyckte jag det var ganska skönt att komma bort från P1 träsket mitt på dagen. Lyssna på lite bra musik och kanske hänga kvar på P3 ett tag. För ibland kan faktiskt kulturen i P1 stå en upp i halsen. Det skulle vara oerhört intressant att veta varför denna flytt gjordes. Är P1 kanalen man pensioneras med?