På DN's ledarsida den 16/1 (Digitala Spottloskor) skriver Wolodarski att han utsatts för spott och spe via e-mail, som reaktion på den artikel han översatt av Björn Lomborg som ifrågasätter den mediala klimathysterin.I ett av mailen Wolodarski fått, refererar avsändaren till något om att Wolodarski blundar för verkligheten och jämför med förnekelsen av judeförintelsen. Det andra mailet var mycket oskyldigt och jag tycker det är överdrivet att kalla dessa mail spottloskor. Då vet han inte vad slabbiga loskor handlar om. Kanske skulle han bli skribent på Sourze istället och få känna av vad spottloskor verkligen är för något. Det är väl självklart att folk reagerar på vad som väljs att tas in på DN's ledarsida. Det kanske hade varit annorlunda om texten kommenterats på mindre utrymme. För visst är det meningen att en ledarsida ska påverka opinionen!? Om jag blev tillfrågad att översätta en text om t ex det braiga med nazister på ledarsidan, skulle jag då vara tvungen att säga ja? Frågan är varför inte Peter Wolodarski kommer ut med sin egen åsikt i ämnet klimathysteri. Håller han med? En ledarsida är väl ändå en sida där det ska tyckas saker. När han senare i sin text skyller fenomenet aggressiva e-mails på att "flera rikstidningarna har skaffat sig kolumnister , vars huvudsakliga affärsidé är att chockera läsarna och lusa ner debatten", undrar jag vad han pratar om. Vadå "lusa ner" debatten. Det där är väl ändå en fråga för läsarna att avgöra.Om nu några DN-läsare upprörs av att man på DN's ledarsida går ut med en artikel som hävdar att oron för klimatändringarna är överdrivna, är väl detta lika mycket chockerande läsning för någon som anser att det är det viktigaste av allt i världen just nu.Visst ska man bekämpa aids och hitta hjälp till vattenförsörjning i Afrika, men det ena utesluter väl inte det andra."Varningar för katastrof hjälper inte världen" är överskriften på texten i Peter Wolodarski översättning. Bara titeln får väl anses vara ganska provokativ...Länk: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=617014

I torsdags var det en debatt om Alliansens a-kassepolitik i riksdagen som vänsterpartiets Josefin Brink tagit initiativ till.Frågan som diskuterades var hur många som kommer att lämna a-kassan nu när avgifterna har höjts. Josefin Brink menade att många av dom som nu lämnar a-kassan är högre tjänstemän och akademiker med stabil ekonomi, som inte räknar med att bli arbetslösa. Dom som är de största vinnarna efter jobbavdraget är dom som nu drar sig ur finansieringen av systemet.Om en svensk a-kassepolitik ska fungera hänger det på hur pass solidariska "trygga" löntagare är med personer i en mer otrygg och utsatt position. Detta är ju extremt viktigt i en värld där klyftorna mellan rika och fattiga ökar.Sven Otto Littorin resonemang är att om löntagarna kompenseras genom regeringens jobbavdrag har folk råd att vara solidariska och betala för höjda a-kassor. Jag tror att han har fel... and he knows it!!! Men han har väl liksom en förtruppshäst i kavalleriet fått skygglappar från Svenskt Näringsliv att sätta över ögonen. Var står vi då? Dom som faktiskt skulle ha råd att vara solidariska drar sig ur. Och det i förlängningen är ett sätt att underminera solidariteten i hela arbetslöshetsförsäkringen. Även miljöpartisten Ulf Holm menar att det här leder till en ond cirkel. Ju högre avgifter - desto färre medlemmar, fortsatt höjda avgifter - ännu fler medlemmar som hoppar av...Och nu när den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen inte införs förrän den har utretts, inser man ju vad som väntar "i pausen". Det kommer bli ett masstapp från a-kassor under kommande år.Hanne Kjöller menar i DN 16/1 att maktförskjutningen har gått från facket till den enskilda. Och ur ett liberalt perspektiv är detta något gott. Snart kommer det utvisa sig hur solidariskt ett "liberalt perspektiv" klarar av att vara. Om det i april-maj visar sig att flykten från a-kassan är farligt hög - får vi också ett betyg på hur väl den liberala solidaritetspolitik à Hanne Kjöller och hennes likar, klarar av att vara. Välfärdspolitik ur ett liberalt perspektiv är att lita på godtycket hos enskilda människor. Jag tror att det kommer bli bottenbetyg.