Det har regnat onormalt mycket denna vinter. Eller... att kalla det en vinter är fel. Det har varit en mycket lång, mörk och utdragen höst.

 I min dröm var det blött, grönt och svart. (Samma färger som på Carl Bildts kostym på Grammisgalan). Alger hade tagit över i trädgården. Husgrunden hade på ena sidan täckts av vatten.

Drömmen börjar med att jag vaknar av ett kluckande ljud. När jag går runt husknuten ser jag att det ligger en båt angjord vid verandan. Därute på vattnet ser jag män med långa åror som drar sig fram i vattnet med sina långa båtar. De vinkar - jag vinkar tillbaka. Är det det här som heter global uppvärmning - jag har fått en sjötomt?  Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tänker att jag nu måste skattedeklarera annorlunda. Trots det fruktansvärda faktum att mina grannars hus nedanför på berget alltså bevisligen måste ligga under vattenytan tittar jag med stolthet ut över min nya strandtomt. Och båt. Var kom den ifrån. Vem har ställt den där. 

Jag hoppar i och börjar paddla mig ut på vattnet med årorna. Därute ligger ett borrtorn. Det är tydligen kommunen som håller på att bygga något. Därför alla dessa män som vinkade.

Jag vaknar till på riktigt. Vinden slår hårt mot husknuten och allt löst rattlar loss och låter och skallrar. Jag ställer mig upp och tittar ut genom sovrumsfönstret. Det är gryning och grått. Blött och mögligt på något sätt. Alla färger är som om man har lagt dom genom ett gråaktigt filter i Photoshop.

Tittar ut igen - ingen sjötomt ännu. Men jag undrar jag. Om isarna smälter och värmen stiger, nog bildas dimma och vattendroppar.  Kanske jag bor ganska bra här på berget då. Vattnet kan få stiga sådär 40 meter innan det rinner in i husgrunden. Men då förlorar jag ju min utsikt... och måste ändra i deklarationen.