Läkarna vill ha upprättelse och menar att de dömts fel. Rätten kunde inte döma läkarna till mord, men att de hade styckat kroppen. Nu har jag läst in mig lite på domen och har förstått att allmänläkaren förmodligen inte var med om styckningen, bara obducenten.

Denna fråga - själva styckningen av Catrine da Costa - är, som jag ser det, den springande punkten. För mig räcker det om man kan fastställa att obducenten utförde styckningen. Går detta att bevisa anser jag inte att han kan få tillbaka något anseende överhuvudtaget. Jag vet inte vilket som är värst. Att mörda någon eller att stycka ett lik...

Varför skulle man vilja stycka ett lik förresten?

Detta läste jag på ett forum på nätet

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=500000000000011&conference=8000000000000088&posting=19500000004673109

Efter att ha läst resningsansökan blev jag ganska övertygad att läkarna verkligen utfört handlingen.

Visserligen finns inte starka bevis, utan olika vittnesmål.
Men vittnesmålen är ändå starka tycker jag.
Man skall veta att det krävs stort mod att vittna mot någon.
Vanliga personer vittnade.
Bl.a fotohandlarparet som tog emot beställningen av foto på styckningen från allmänläkaren.
Nog hade i alla fall jag kommit ihåg det ansiktet eftersom bilderna avvek så kraftigt från gemene mans.

Sedan finns ju vittnesuppgifter från knarkarvänner. Bl.a hennes kompis (vad jag förstår) som sade att da Costa hade kontakt med två läkare varav en hade ett barn.
Men också de som sade att hon var i liv efter annandagen vilket stjälper en del teorier.
Alla uppgifter från dessa personer har inte tagits med stor sanningshalt.
Rätt eller fel vet jag inte, men ibland kan verklighetsuppfattningen vara felaktig hos dessa människor.

Sedan finns ju omständigheter som är högst anmärkningsvärda.
Varför förnekade obducenten sin kontakt med da Costa? Det blev ju sedan klarlagt.
Lite annan bakgrund:
Obducentens fru hittades död med ett skärp om halsen. Det förklarades som självmord.
Samma hände Helge Fossmos första fru...

Inte för jag antyder något :)"

Från ett annat forum - http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=19571&tstart=0;

"Re: Fallet Catrine da Costa - 07 dec 2007 13:10 Tilläggas bör att den som med all sannolikhet känner till vilka som bragt Catrine da Costa om livet, arkitekten, hittades död i ett badkar i juni 1990, med varmvattenkranen delvis öppnad, vilket fick till följd att den ännu efter lång tid varma kroppen ej kunde användas för att säkerställa tidpunkten för dödsfallet. Och vem är bättre skickad att sopa igen spår än en obducent?"

Autentisk


> Vilket BEVIS mot obducenten tycker du är det som gör
> honom skyldig? // Vad har du på fötterna?


Om det förelåg teknisk eller annan bevisning mot obducenten eller hans kumpan skulle förövarna förmodligen gripas redan i natt, men någon sådan bevisning finns inte. Catrine daCostas kropp var decapiterad, dvs huvudet saknades, vilket gör att dödsorsaken inte kan fastställas och därmed heller inte om hon faktiskt mördats. Ett säkerhetsdrag av en mördare med kännedom om denna omständighet, och ingen är bättre skickad att försvåra en mordutredning än en obducent, expert vid rättsmedicin.

Den arkitekt på Östermalm som brukade härbärgera daCosta några dagar när hon var nerkörd och behövde vila upp sig och som i början av pingsthelgen 1984 släppte av daCosta vid Kungsträdgården för att senare under dagen, vid en släktmiddag, träffa polisen vid spaningsroteln, granne med obducenten, "råkade" ut för ett beklagligt dödsfall i juni 1990, när man i mordutredningen ånyo började intressera sig för honom. Hans kropp hittades i ett översvämmat badkar med varmvattenkranen svagt öppnad. Det varma vattnet kroppen legat i omöjliggjorde en säker tidsbestämning dödsfallet. Ännu ett säkerhetsdrag av en mördare som vet hur man försvårar en mordutredning.

Otvivelaktigt indicier som pekar i riktning mot obducenten men inga handfasta bevis. Samma dilemma som vid det mystiska "självmordet" som obducentens första hustru råkade ut för några år tidigare. Även om brottsplatsexpertis fann vissa omständigheter väldigt besynnerliga kom man inte till någon annan slutsats än att hustrun begått självmord, brott kunde i varje fall ej styrkas.

På grund av ovanstående är det min uppfattning att det vore djupt olyckligt om obducenten fick sin legitimation tillbaka, däremot borde allmänläkaren få tillbaka sin. Och finns det något intresse av att lösa fallet Catrine daCosta kan det vara på tiden att separera den svenska kriminalhistoriens siamesiska tvillingar - Obducenten & Allmänläkaren - .

Boudine"

Det pågår en jämställdhetsdebatt i DN just nu. Där belyses baksidan av jämställdhetskampen i hemmen. Många kvinnor väljer att inte gå i klinch med sin partner när det gäller frågor om hemarbete. De väljer istället att tyst utföra sysslorna hemmavid. Det tär för mycket om de varje gång ska ställa till en scen.

En annan motverkande faktor för jämställdheten är att kvinnor själva håller fast vid konservativa värderingar om hur ett förhållande bör se ut. Jag har själv hört många män vittna om svårigheten att hitta en kvinna om de inte har rätt inkomst och status. Dessa djupt inarbetade könsmönstren - att män ska stå för steken och kvinnor ska laga till den, lever vidare. Till DN säger Björn Halleröd, professor i sociologi vid Umeå universitet.

- I USA där "the male breadwinner"-rollen (ung. den manliga familjeförsörjaren reds. anm.) är starkare finns en dubbelhet hos kvinnorna. Samtidigt som de vill ha en man som deltar i hushållet och tar hand om barnen så finns en önskan om "en riktig karl" som drar in de stora pengarna och gör karriär, säger Björn Halleröd.  (DN 5/1)

Svenska kvinnor är inte ett dugg bättre. De vill också ha en man som har status, makt och tjänar mycket pengar. Detta, har jag märkt, är vanligare än vad vi tjejer vill medge. Här håller vi också i taktpinnarna när det gäller hur vi vill att den framtida utvecklingen ska se ut. Så länge vi ser det som något självklart att bli försörjda, blir kampen för jämställdhet i hemmet svår. En man som ska dra in mycket pengar, jobbar oftast många timmar. Detta innebär oftast per automatik att kvinnorna bär det största ansvaret för hemme. För att sammanfatta; det kanske är svårt att få allt - både en man med hög status och mycket pengar och samtidigt en man som står för 50% av hemarbetet. 

Dessutom gäller det också att stå emot de invanda könsmönstren;

 "Påtryckningarna och förväntningarna kan komma från flera håll. Kvinnor kan bli ifrågasatta av släkt och vänner om de tycker att arbetet är viktigt också när de blivit mammor, på samma sätt som pappor kan bli ifrågasatta på arbetsplatsen när de tar ansvar för hem och barn. " (DN 5/1)

Om en familj har ett stökigt och smutsigt hem är det inte mannen man viskar om bakom ryggen. Det är kvinnan. Kvinnan är kanske lat... eller psykiskt labil... eller egotrippad... eller det ena med det andra. En man som vägrar jobba över blir i sina kollegors ögon en svag man som inte vågar säga ifrån... styrd av sin fru... en toffel...

Ja, det är intressant vad tydliga mönstren är. Björn Halleröd avslutar med att säga till DN;

"- Att ge en massa val till familjerna innebär inte nödvändigtvis att det blir lättare. En så kallad kvoterad föräldrapenning skulle lyfta en slitsam jämställdhetsdiskussion från köksbordet, säger Björn Halleröd. "

Håller fullständigt med!