Dagens skörd efter ha gått igenom kattens päls. Av 6 fästingar är 5 fortfarande kvickfotade och på väg ifrån hushållspappret jag lagt dom på. Men ack så olyckligt för dom att dom ska dö. Jag gör helt enkelt ett litet fint paket av hushållspappret och sedan tar jag fram tändaren och lägger dom att brinna upp i öppna spisen. "Burn in hell", hälsar jag dom när jag ser lågorna stiga upp.

Det är konstigt hur mordisk man kan bli som människa. Jag känner ingen som helst ånger för att jag bränt upp dessa blodtörstiga fästingar from hell. Däremot kan jag kämpa länge och slå mig gul och blå för att rädda en humla instängd på verandan. Men blodsugande insekter blir inte långlivade hos mig.

Mördarsniglar är också oerhört osmakliga och bara namnet får mig att tro att dom hör ihop med några terroristceller. Jag har hittills i år dödat en snigel (gör korstecknet) som jag förmodar var en mördarsnigel. Det kan vara lite svårt att skilja dom och vanliga bruna sniglar åt, men i min trädgård gör det ingen skillnad. Brun som brun - då åker spaden fram. Förlåt alla ni "hederliga" sniglar, men ni råkade komma in i fel trädgård...

Vår andra katt Tony har fått Frontline medlet på halsen och har inte haft en fästing sedan dess, det är dags för Rico att också få en - snart!

Räven Skabb-Fia ser ut att ha hämtat sig litegrann från sin skabb och igår fick hon sin andra tablett av åtta. Återkommer på ämnet djur, parasiter och blodsugare. Tills dess... Ha en bra helg!

Det finns olika sätt att se på hur man ska få bukt på miljöförstörelsen. Ett sätt är att personligen föregå med gott exempel och göra allt som står i ens makt att minska sina egna utsläpp (det låter ju ganska roligt och kan i många fall bli svårt...). Vi kan kalla denna väg "den moraliska vägens spår". I Al Gores miljödokumentär som visades häromdagen är det något som många amerikaner nu försöks uppfostras i. Det kräver en otrolig självdiciplin och det kan många gånger vara väldigt svårt att ensam vara ett föredöme. De flesta människor förlitar sig helt enkelt på att "andra får göra det".

Den amerikanska vägen, och det synsätt många svenska högerpolitiker har, är att helt enkelt förlita sig på tekniken. Den amerikanska ambassadören i Sverige, Michel Wood (vilket rockn' roll namn förresten), säger t ex till DN:s Karin Boys:

- Jag vet verkligen inte. Jag är inte säker på att jag accepterar vägar som bygger på sänkt levnadsstandard. Det är mycket mer positivt om vi kan undvika att ha restriktioner på antal bilar och vårt resande och antal timmar som vi arbetar med datorer. Det är obekvämt att ändra livsstil. Det kan sända negativa signaler till ekonomin. Min första prioritet är tekniken. Jag litar på tekniken!

Han kallar sin mission "One big thing" och förlitar sig på att svenska miljöföretag ska få pengar från USA. Detta är självklart positivt och jag önskar honom all lycka till... (Vill han ha en låt och en liten reklamfilm på temat One Big Thing är det bara att han hör av sig till mig.)

Dessa förespråkare förlitar sig alltså på att det ska komma ny teknik som gör att vi inte behöver dra ner vår levnadsstandard. En miljöfrälsare helt enkelt - i form av något hi-tech företag. Reinfeldt är inne på att behålla Sveriges utsläppsrätter av växthusgaser och låta Kina och Indien och andra stå för minskningen. Detta är självklart nödvändigt, men det kommer att bli svårt att moraliskt sätt få länder i Asien att dra ner på sin kommande levnadsstandard, när vi här i väst inte ska behöva göra några uppoffringar.

Speciellt stort ansvar har vi ju dessutom nu när mycket av deras kommande tryck på jordens miljöförstörelse stavas globalisering. Globaliseringen gör ju verkligen inte miljön gott. Inte på några vis egentligen. Förutom, kan några påpeka, kan vara att företag i Asien får upp ögonen för bättre miljöteknik. Jo, jo, men så blir dom ju alltfler också för att vi här hemma ska ha råd att köpa allt så billigt som möjligt.

Nej, det där rimmar illa. Och jag tror vi måste få lite mer tryck på oss i allmänhet. Det går helt enkelt inte att förlita sig på att människan själv ska ändra på sina vanor så pass att vi ska hinna rädda jorden på ett sekel. Något större och starkare uppifrån måste till. Eller kanske något utifrån... I form av en liten delegation uppretade rymdkommisionärer som hytter med kanske sitt enda finger.

Förutom ny teknik och en större självinsikt för gemene man, behövs gemensamma lagar och bestämmelser kring miljön som på ett effektivt sätt minskar växthusgaserna.

För att börja här hemma i Sverige, Stockholm. Vinsterna av trängselskatter bör gå till gratis kollektivtrafik och utbyggnaden av den, istället för till nya vägar.

Se vilken trevlig farkost på bilden. Tänk den lilla familjen på utflykt, ingen behöver störa sig på hur den andra kör, ingen behöver riskera att köra ihjäl någon när de pratar i mobilen. All a big happy family!

Är det polisen som man ska ringa om man har råkat skära sig med kniven? Läste om en kvinna i Helsingborg som "tagits omhand för knivskador". Polisen "arbetade först utifrån att det rörde sig om ett bråk", men senare på kvällen fanns inga misstankar om brott.

Det vore verkligen intressant att få höra hela förloppet, för jag har svårt att tro att polisen är dom man ska ringa om man råkar hamna snett någon gång med brödkniven. Jag trodde det var ambulansen och sjukvården som hade hand om såna olyckor.

Vad gjorde kvinnan? Skrek och gjorde harakiri och svingade förskärarna i luften samtidigt som hon missade och skar upp sig själv? Grannarna ringer polisen för hon skriker så högt på japanska... Nä... Däremot låter detta som en typisk gräl mellan två makar som spårat ur och sedan sker en cover-up.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=645700

Den här lilla rävhonan har vi hjälpt den sista tiden. Hon brukar komma till vårat hus när det är dags för katterna att få mat. När det var som kallast i vintras kom hon också ibland fram till dörren. Utomhuslampan tändes på baksidan av huset och där var hon! Inte kunde jag låta henne sitta där ute i kylan, när vi satt inne i värmen och smorde kråset.

Nu har det hunnit bli vår, men vårvindarna blåser kalla från nord. Hon har varit borta i några veckor, men så för någon vecka sedan dök hon upp igen. Hon såg tunnare ut och hennes spenar var fulla med mjölk. Ja, visst är det så - hon har fått ungar. Dessutom har hon fått rävskabb...

Idag var jag inne på Scheele apoteket i stan för att hämta ut skabbmedicin. Det var det enda apoteket i hela stan med skabbmedicin kvar i sina förråd. Vi kan inte längre se henne lida. Det kostade nästan 300 bagis, men kan vi få henne att bli av med dessa grymma kvalster är lyckan gjord.

Vi håller tummarna för lilla Skabb-Fia och hennes förmodade smårävisar ute i skogen.