Igår stod en stor legend på två långa ben och spelade på Cirkus - James Taylor. Det var han + några gitarrer, en pianist och en jättelik hemmabyggd trummaskin som såg ut som något en galning byggt.

Hursomhelst, det mesta James Taylor sa under kvällen var roligt. Det var lite som att han gled över från att vara en musiker till en fullfjädrad entertainer. Hans låtar är som silke i öronen, så det var skönt med några rivjärnsskämt emellanåt. (Inte visste jag att Taylor var så rolig! Förstår om han alltid har lyckats skämta brallorna av alla tjejer han träffat.)

Till sin eminenta show visade han lite bilder från förr. Där figurerade bl a galna inklippsvideor från krigsuppvisningsparader och lite gamla flickvänner som Joni Mitchel och Carol King, men inte Carly Simon konstigt nog. Han kanske verkligen var kär i henne...? När han sjöng Carol Kings "You´ve got a friend" tjöt publiken. Det är kanske inte alla som kände till historian bakom "hur han kom över denna låt".

Till sin hjälp hade han också lite videobacktrack. En kör från North Carolina på några av låtarna. När dom sjöng fick jag tårar i ögonen.Till låten "New Mexico" hade han ett helt band som kompade honom på videoskärmen. Det blev nästan lite av ett väckelsemöte av det hela. Vissa stunder var en hårsmån från en "jehovas vittne-tillställning". Men den hårsmånen köpte jag med hull och hår och satt där med en klump i halsen och fick nästan för mig i själ och hjärta att jag ville gå ut och kriga för USA och "the freedom".

När han bad publiken sjunga med på "The walking man" (för oss svenskar mer känd som "Sakta vi går genom stan"), var lyckan för oss närvarande total! Äntligen fick vi sjunga lite... Taylor verkade uppenbart förvånad över att så många i publiken kunde sjunga så bra. Han skojade och sa att han kanske inte hade behövt ha med sig körvideon hemifrån - här fanns ju superkören. Men så var också publiken fylld av musiker. Jag tror faktiskt "alla var där"! Det var Robert Broberg, Ledin, Strömstedt, Backa-Hans, den ena gitarristen efter den andra. Sångare, pianister och övrigt fotfolk i musikbranchen. Tätt var det i varje fall av musiker.

Publiken ville aldrig riktigt släppa tag om James "Jesus har vaknat" Taylor. Folk sträckte fram armarna för att nudda vid denna lysande singersongwriter-ikon. Och James Taylor fick denna kväll vara den rockstjärna han verkligen är.

Han gjorde flera extranummer och vi i publiken fick uppleva en lång rad fantastiska sånger varvade med det ena skämtet efter det andra. För mig var det en historisk spelning och jag tror det var det även för själva väggarna på Cirkus med...